in erfarenhet av livet säger mig, att en människa antingen är språkmänniska eller räknemänniska. På mig stämmer det i alla fall; jag tycker om språk, men förstår mig inte på matematik. Om tesen är relevant i ett vidare perspektiv kan den kanske förklara varför de siffror vi svensktalande använder tycks ha ett helt annat ursprung än våra bokstäver. När jag ritade mitt teckensnitt Shaw, kunde jag för alla bokstäver utgå från en och samma form - de sammanlänkade cirklarna.

vårare blev det med siffrorna. Jag gjorde ett tappert försök med att rita siffror med utgångspunkt från de sammanlänkade cirklarna. Någon annan än jag skulle kanske ha lyckats bättre med samma utgångspunkt, men jag gick bet. Först när jag gjorde avkall på regeln att alla Shaws tecken skulle ha en gemensam grundform, kom jag ett stycke närmare mitt mål. Ändå vet jag ju, att det inte går att ha alldeles lösa tyglar när man formger ett teckensnitt. Om man för ofta frångår de principer man slagit fast, blir intrycket av teckensnittet för spretigt, men om principerna är för snäva, kanske teckensnittet i stället blir svårläst. Det är inte att undra på, att romarna, som det hela går tillbaka till, valde att uttrycka sina tal med bokstäver. Bokstäver är mer estetiskt tilltalande än siffror.

© Linus Ganman,