Sommaren
 

Constrained writing
De första stegen
Librettots början
Herodes och hans vrede
Att möblera om
Teologi

Våren
Sommaren
Hösten
Vintern

Startsida

 
SOMMAREN - JOSEF

Sommaren har ljusblå sky i hatten
och en mantel grön av klorofyll.
Klart som diamant är bäckens vatten
och dess stenar blänker som beryll.
Lika varm som dagen skrider natten
genom denna drömlandskapsidyll.
 
 
All naturen står inför sin kröning.
Varje äng och vildvuxen berså
genomgår en välförtjänt försköning
och får bördig jord att spira på
som en nog så passande belöning
för den köld som den har måst bestå.
 
 
Bina låter alltjämt sömnen råda
i sin noga undangömda borg,
men av ångorna från trädens kåda
väcks en humla i en blommas korg.
Allt är underbart och skönt att skåda.
Dock har timmermannen Josef sorg.
 
 
Han känner sig så matt i anden.
Hans tankar vandrar bortom orden;
han vilar huvudet i handen
och vänder ansiktet mot jorden.
Nog har hans ögon många vårar
fått glädjas åt dess väna gåva,
men nu förblindas de av tårar
som inte låter honom sova.
 
 
Ty redan när naturen skänkte
det nya årets första grönska,
gick även Josef runt och tänkte
på allt som en familj kan önska.
Och lyckan tycktes lätt att finna,
för han var frisk och giftasmogen
och hade mött en ärbar kvinna
som han har lovat vara trogen.
 
 
JOSEF:
 
När jag såg Maria där hon gick,
blev jag helt förtjust i henne genast.
Vän och himmelskt klar är hennes blick
och av alla jungfrur är hon renast.
 
 
Men Maria väntar barn ändå!
Hur jag än funderar på den saken
blir den alltför svår för att förstå.
Det är därför som jag sitter vaken.
 
 
Jag vet inte längre vad jag vill.
Allt man hör om jungfrubarnet lyder:
”Genom helig ande blev det till.”
Vem kan tala om vad det betyder?
Matt 1:18
 
Han ser i drömljus hur han möter
en hop av sin familjs gelikar
och barnet som han när och sköter
blir föremål för hopens pikar,
Han hör dess bitska röster väsa
och anar hur dess hätskhet sväller:
”Han har ju inte Josefs näsa
och inte Josefs lockar heller!”
 
 
Och Josef inser med det samma
att han bör överge sin hydda.
Matt 1:19
En andes gosse och hans mamma
kan ingen timmerman beskydda,
och vem det barnet än må vara
så gör det Josef rätt förlägen:
”Det kommer inte jag att klara -
Det kommer aldrig att gå vägen!”
 
 
Så Josef börjar strax att traska
mot fjärran land och nya öden.
Hans framtidstro är lagd i aska,
ja, Josef längtar efter döden.
Och dagen går och tiden ilar
och Josefs trötta fötter ömmar.
Han slår sig ner en stund och vilar
och somnar in till ljuva drömmar.
 
 
HERRENS ÄNGEL:
 
Känner du dig sviken och bedragen?
Josef, Davids son, var ej förskräckt!
Barnet som Maria bär i magen
avlades av HERRENS andedräkt.
Matt 1:20
 
Dela med Maria hennes möda,
unna henne värmen av din famn
och försörj den son som hon ska föda.
Ge honom det vackraste av namn;
 
 
JESUS är det namn som han ska bära.
Han ska frälsa dem som är i nöd,
stå de fromma människorna nära
och befria dem från synd och död.
Matt 1:21
 
Josefs sömn är lätt, hans drömmar sköra;
När han vaknar tänker han på allt
som han nyss på änglaspråk fick höra
från en överjordisk ljusgestalt
och han skyndar hemåt för att göra
så som Herrens ängel har befallt.
Matt 1:24

© Linus Ganman,