avsnittet Konstiga bokstäver påstod jag att det svåraste med ryskan inte är alfabetet. Den exemplariska eleven frågar sig naturligtvis: Vad är då svårast? Svaret på frågan kan förstås variera, och för att förstå vidden av problemställningen kan du ju försöka tänka dig vad som är svårast i det språk du själv ser som ditt första språk. Om det är svenska, och du frågar en som har finska som modersmål, kanske svaret blir att det är svårt med alla prepositioner, eftersom finskan lider brist på prepositioner. Om du i stället frågar någon som varken har svenska, norska eller danska som modersmål, kanske svårigheten ligger i det korrekta valet mellan den och det. Om du frågar en som helst talar arabiska, kanske svårigheten utgörs av vokalrikedomen, eftersom arabiskan bara har tre vokalljud, medan svenskan har runt tjugo.

in egen teori bygger på att svårigheten med ryska inte ligger i de konstiga bokstäverna, det snabba talet, det annorlunda uttalet eller de märkliga ljuden, för allt det där har jag i mitt eget modersmål, svenskan. Det svåraste jag själv stött på i mina ryskstudier har varit det som kallas verbets aspekt. Jag hade så svårt för att förstå hur aspektsystemet fungerade, att jag in i det längsta försökte undvika att befatta mig med det till och med när jag avlade min examen i ryska. Min sluge tentator sa under min muntliga tentamen, att han nog tyckte att jag använde lite väl få verb när jag pratade (vilket på ryska är tekniskt möjligt, eftersom man alltid kan hoppa över ordet är), men trots att han genomskådade mig, lyckades jag få högsta betyg. Detta var dock villkorat av att jag genast satte igång att läsa mycket skönlitteratur. Det gjorde jag också. Anton Tjechov blev snart en stor favorit. Men inte förstod jag aspektsystemet bättre för det. En som inte har ryska som modersmål kanske aldrig förstår det helt och hållet ändå. Trots det tycker jag att jag har klarat mig bra genom åren på den ryska jag kan.

ad är då aspektsystemet? Jag ska försöka förklara det i grova drag. Aspekt är det samma som synsätt, och beskriver, i fråga om verb, handlingens beskaffenhet utöver dess förankring i tiden. Genom en viss aspektuellt betingad böjningsform kan man lägga vikt vid exempelvis att handlingen upprepar sig, sker hastigt, sker gradvis, tilltar eller avtar. Svenska har tre tempusformer för förfluten tid. På svenska kan man tala om vad som hände, vad som har hänt och vad som hade hänt. På ryska finns det bara en enda form för förfluten tid. Ordet случилось kan alltså betyda hände, har hänt och hade hänt, allt beroende på sammanhanget. Vad man i stället koncentrerar sig på i ryska är om de förflutna handlingarna är fullbordade eller ofullbordade. Därför motsvaras varje svenskt verb grovt räknat av två ryska verb; ett med ofullbordad aspekt och ett med fullbordad aspekt. Ett sätt att förstå skillnaden mellan aspekterna är att ställa dem mot varandra med minimalt åtskilda exempel. Det övre exemplet här har ofullbordad aspekt i det kursiverade verbet, och det undre har fullbordad:

Когда Роджер мыл посуду, он слушал радио.
När Roger diskade, lyssnade han på radio.

Когда Роджер помыл посуду, он слушал радио.
När Roger hade diskat, lyssnade han på radio.

Det är dock inte så enkelt, att ett ryskt verb med ofullbordad aspekt alltid motsvaras av preteritum på svenska, och att ett verb med fullbordad aspekt alltid är lika med en pluskvamperfekt form på svenska. Det viktiga i sammanhangen är att Roger i det första exemplet var sysselsatt med att diska, men att han i det andra var färdig med att diska. Aspektsystemet inbjuder gärna till ett för svenskan främmande sätt att tänka på handlingen i förhållande till tiden, och det är just det som gör aspektsystemet så klurigt. Det har naturligtvis långt fler användningsområden än att berätta om diskens status. Om ett öppet fönster kan man till exempel säga, först med ofullbordad aspekt och sedan med fullbordad:

Кто открывал окно? (Здесь холодно!)
Vem har haft fönstret öppet? (Det är kallt här!)

Кто открыл окно? (Оно открыто.)
Vem har öppnat fönstret? (Det är öppet.)

r det då bara ryskan som har sådana här konstigheter för sig? Nej, även här är jag böjd att säga att det rentav i svenskan finns språkdrag som påminner om ryskans aspektsystem. I svenskan kan man till exempel göra skillnad mellan aspekter med adverbiella biord (upp, fast, igenom, av o.s.v.). Om man ställer ofullbordad aspekt mot fullbordad, kan det se ut så här:

Svenskans användning av aspekter är inte lika systematiserad som ryskans, men det kan ändå vara bra att veta att de svenska verben kan ha aspektuella undertoner vid sidan om sina tidsformer. Även engelskan har språkdrag påminnande om ryskans aspekter. Där vi på svenska uttrycker oss med satt och, stod och samt låg och, använder engelskan ofta omskrivning med -ing-form. Den som översätter det svenska uttryckssättet rakt av, gör sig ofta skyldig till rena språkfel:

Jag stod och tvättade bilen hela dagen.
* I was standing and washing my car all day long.

Liknande översättningsfel har vi också kunnat se i tidigare utgåvor av Bibeln på svenska. Där är det ett aspektuellt uttryckssätt från hebreiskan som ibland har lyst igenom översättningarna:

Då stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade...(4 Mos. 22:14)

Då stodo de upp och gingo till Sif före Saul. (1 Sam. 23)

Då stod han upp och åt och drack...(1 Kon. 19:8)

Exakt vad hebreiskan vill åt med det här uttryckssättet vet jag inte, men klart är att det inte bör översättas direkt. Uttryckssättet har snarare en aspektuell än en bokstavlig betydelse. I nyare bibelöversättningar till svenska har man tagit sitt förnuft till fånga och valt uttryck mer typiska för svenskan.

et är alltså på aspektsystemet man huvudsakligen ska lägga sin energi om man vill lära sig ryska riktigt bra. Det finns till och med särskilda läroböcker i rysk aspektlära för dem som vill fördjupa sig ytterligare. Men det är klart att många ryskstudenter kanske klarar sig med mindre. En del är nöjda om de kan de ord de behöver för att betala i boklådorna på Nevskij Prospekt, för att fråga vad klockan är eller för att bjuda på snus. I sådana fall är det betydligt mänskligare behov som ska tillfredsställas än valet av rätt verbaspekt.

© Linus Ganman,