atsen inleds med stråkar och klarinett. Förstafiolerna har melodistämman. Inledningstemat var först tänkt som en tonsättning av den första strofen i den första sången. Dock ville jag knyta samman texten i denna strof med två av stroferna i andra sången, och lät därför texten i första sångens början i stället klinga till det musikaliska tema som jag använder i andra satsen. Gemensamt för inledningen i första sången och två av stroferna i andra är nämligen att de lyfter fram berättarjaget, som gestaltas av en bassolist:

fter bassolot spelar en kvartett av två valthornstämmor och två fagottstämmor ett nytt tema, som därefter även utgör grunden för första sångens andra strof. Denna presenteras av fyrstämmig kör. Visserligen framträder diktens berättarjag i denna strof, men jag kände att jag ville presentera kören redan tidigt i verket, och därför låter jag den komma in redan här:

ästa tema presenteras i Ess-dur av flöjt, oboe och stråkar. Därefter sjungs samma tema i C-dur till texten i första sångens tredje strof av en solistgrupp bestående av tre sopraner, en alt, tre tenorer och en bas. Solisterna placeras utspritt i lokalen för att deras röster ska komma från olika håll och ge en känsla av det eko som ängar som breder ut sig kring fallande bäckar kan erbjuda:

ärpå följer en presentation av ännu ett nytt tema, beledsagat av flöjt, oboe och stråkar. Efter presentationens slut går musiken tillbaka i Ess-dur och kören kommer in. Klarinetter och fagotter ansluter sig till blåssektionen. Kören sjunger unisont i textraden ett naket folk, för stolt för ok, som ett stridsrop och manifest av den egna stammens attityd. Fjärde strofens melodi slutar som andra strofens melodi börjar, och knyter på så vis ihop dessa tematiskt:

larinett, fagott, violin och viola spelar sedan temat för första sångens andra strof, men instrumentalt. Ett mellanspel med fyra valthorn, flöjt, oboe och stråkar leder fram till första satsens slut, där en altsolist först sjunger satsens sista tema, beledsagad enbart av kontrabas, piano och virveltrumma. Avsnittet är som gjort för en sparsamt upplyst och liten, rökig konsertlokal, och sticker därför ut ganska markant från hela resten av verket. Det stora formatet med flöjt, oboe, trumpet och stråkar gör sig dock påmint efter altens solo, då kören sjunger första sångens sista strof, till samma tema som i altsolot:

© Linus Ganman,